lirare

Svenska

Substantiv

Böjningar av lirare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lirare	liraren, vard. lirarn	lirare	lirarna
Genitiv	lirares	lirarens, vard. lirarns	lirares	lirarnas

lirare

1. (vardagligt, mindre brukligt) avledning till verbet lira; person som lirar (spelar): spelare, särskilt i grupp: medspelare, bandmedlem

   Användning: Särskilt om personer som lirar musik; om bandmedlem etc.

2. (överfört, vardagligt, slang) vän, polare

   Jag och Macke är lirare.

   En lirare till mig som kan läget kommer och kollar på sprickorna husgrunden imorgon.

   Användning: Särskilt bland män.

3. (överfört, vardagligt, slang) person som ideellt lever (spelar) för gemene man (allas vän); särskilt vederbörande som anses sjyst, pragmatisk och hängiven

   Föraren vi fick lifta med var en riktig lirare. För honom blev det en rejäl omväg och han gav oss skjuts hela vägen till ytterdörren.

   Tack för att du hjälpte mig komma hem. –Inga problem, en lirare är alltid redo.

   Macke är en ordentlig lirare. Du kan alltid snacka med honom om du har problem.

4. (bildligt, vardagligt, slang) kille, snubbe; speciellt då vederbörande anses trendig, moderiktig, charmig och/eller populär

   Etymologi: Bildligt efter betydelsen spelare, "den som spelar högt i det sociala".

   Jämför: stekare

Etymologi: Ursprungligen en avledning till verbet lira (”spela; t.ex. instrument, sport, spel”), en avledning till substantivet lira (”diverse stråkinstrument”), till samma rot som lyran.

Översättningar

avledning till verbet lira

vän, polare

person som ideellt lever (spelar) för gemene man (allas vän)

• engelska: player ^(en), a real one

kille, snubbe