Henning Elmquist
Gustaf Henning Elmquist, född den 5 december 1871 i Eskilstuna, död den 23 augusti 1933 i Stockholm, var en svensk ämbetsman, socialpolitiker, minister och landshövding. Han var son till rektor Johan Gustaf Theodor Elmquist och Hilda Elisabeth Palmgren samt gift med Brita Matilda Boberg.
| Henning Elmquist | |
 | |
| Född | 5 december 1871[1][2] Eskilstuna stadsförsamling[1][3], Sverige |
|---|---|
| Död | 23 augusti 1933[1][2] (61 år) Storkyrkoförsamlingen[1], Sverige |
| Begravd | Solna kyrkogård[4] |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet, [1] Lunds universitet[1]  |
| Sysselsättning | Socialpolitiker[1] |
| Befattning | |
| Generaldirektör för Socialstyrelsen (1912–1921) Sveriges socialminister Regeringen De Geer d.y. och Regeringen von Sydow (1920–1921) Landshövding i Örebro län (1925–1928) Överståthållare (1928–1933)[1] | |
| Utmärkelser | |
| Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1919)[5] Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden | |
| Redigera Wikidata | |
Elmquist blev 1889 student vid Uppsala universitet, där han 1895 avlade filosofie licentiatexamen och 1900 blev filosofie doktor i Lund. Han blev 1898 ledare för den officiella arbetsstatistiken i Kommerskollegium och utnämndes 1902 till förste aktuarie och chef för kollegiets då nyinrättade avdelning för arbetsstatistik. Han var sekreterare i kommittén för Sveriges deltagande i världsutställningen i Paris 1900 samt i Stockholms yrkesskolekommitté 1901–1902 och ledamot av Stockholms arbetsförmedlingskommitté 1902–1903 samt av kommittén för revidering av lagförslaget ang. medling i arbetstvister 1906. Han blev 1905 vice ordförande i styrelsen för Stockholms stads arbetsförmedling och 1906–1910 ledamot av Stockholms stadsfullmäktige.
Han blev 1908 byråchef i Kommerskollegium, 1912 chef (sedan 1914 generaldirektör) för den nyinrättade Socialstyrelsen, var statsråd och chef för Socialdepartementet i Louis De Geers (sedan 23 febr. 1921 Oscar von Sydows) ministär från 27 oktober 1920 till 4 oktober 1921 och var från december 1921 till september 1925 envoyé i Helsingfors. 1925 landshövding i Örebro län. Han utnämndes 27 november 1928 till överståthållare i Stockholm.
Elmquist utgav eller redigerade ett stort antal skrifter i arbets- och näringsstatistik, ang. yrkesundervisning, lärlingsväsendet, arbetsförmedling, arbetsgivar- och arbetarorganisationer, arbetskonflikter, medling i arbetstvister och sociallagstiftning i övrigt, förutom en mängd kollektiva avtal mellan arbetsgivare och arbetare och så vidare Han var en mycket anlitad förlikningsman och skiljedomare i arbetstvister, såsom inom verkstads- och tobaksindustrien, bryggeriindustrien, byggnadsfacken i Stockholm och Malmö, vid Stockholms stads arbeten, vid de enskilda järnvägarna, transportrörelsen, spårvägstrafiken, boktryckeri- och bokbinderifacken m.fl., och sedan 1905 hade han officiellt uppdrag att vara skiljedomare mellan de enskilda järnvägsförvaltningarna och deras personal.
Under krigs- och kristiden togs Elmquists förmåga starkt i anspråk. Han var nämligen 1914–1917 ledamot av Statens livsmedelskommission och 1916–1919 ordförande i Folkhushållningskommissionen och utvecklade därvidlag en verksamhet, som vann allra högsta erkännande. Han var även ledamot av kommissionerna för Kommerskollegiums ombildning (1908–1914) och för världsutställningen i San Francisco 1915 (1913–1915), vars arbetsutskott han tillhörde, och ordförande i Arbetsrådet (1919–20).
Källor
redigera- Elmquist, Gustaf Henning i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
Noter
redigera- ^ [a b c d e f g h] A. Molin, Gustaf Henning Elmquist, s. 395, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 16035, läst: 14 januari 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 16035, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 16 mars 2018.[källa från Wikidata]
- ^ FinnGraven.se, läs online, läst: 16 mars 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Suomen valtiokalenteri 1921, Helsingfors universitet, 1920, s. 824.[källa från Wikidata]