Hoppa till innehållet

bandit

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av bandit  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bandit banditen banditer banditerna
Genitiv bandits banditens banditers banditernas

bandit

  1. (egentligen bannlyst) bov, förbrytare
    Besläktade ord: banditism, enarmad bandit
    Synonymer: buse, förbrytare, gangster, ligist, missdådare, rövare, skurk, tjuv

Översättningar

[redigera]

Albanska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

bandit

  1. bandit

Azerbajdzjanska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

bandit

  1. bandit

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

bandit u

  1. bandit

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

bandit

  1. bandit

Franska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av bandit  Singular Plural
Maskulinum bandit bandits

bandit m

  1. bandit

Indonesiska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

bandit

  1. bandit

Rumänska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

bandit m

  1. bandit

Turkmeniska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

bandit

  1. bandit

Uzbekiska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

bandit

  1. bandit