Hoppa till innehållet

Strimhalsmangust

Från Wikipedia
Strimhalsmangust
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningRovdjur
Carnivora
FamiljManguster
Herpestidae
SläkteHerpestes
ArtStrimhalsmangust
H. vitticollis
Vetenskapligt namn
§ Herpestes vitticollis
AuktorBennett, 1835
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Strimhalsmangust[2] (Urva vitticolla syn. Herpestes vitticollis[3][4][5][6]) är en däggdjursart som beskrevs av Bennett 1835. Herpestes vitticollis ingår i släktet Herpestes och familjen manguster.[7][8]

Artepitet i det vetenskapliga namnet är bildat av de latinska orden vitta (band) och collis (krage/hals).[9]

Hannar är på Sri Lanka med en kroppslängd (huvud och bål) av cirka 48,9 cm, en svanslängd av cirka 32,5 cm och en vikt av upp till 3,1 kg mindre än hannar på fastlandet. De senare blir i genomsnitt 52,9 cm långa (huvud och bål), svanslängden är cirka 31,5 cm och vikten går upp till 3,4 kg. Samma gäller honor som är cirka 46,4 cm lång (huvud och bål) samt upp till 1,7 kg tung på Sri Lanka, med en cirka 30,4 cm lång svans. Kroppslängden för honor på fastlandet är 47,4 cm, svanslängden är 29,7 cm och vikten går upp till 2,7 kg.[10]

Huvudet har en järngrå till brun päls med violett skugga som är lite spräcklig på grund av inblandade gula hår. Kännetecknande är en svartaktig strimma på varje sida av halsen. Även bålens ovansida är spräcklig med orangeröda och mörkbruna hår. Antalet bruna hår minskar fram mot stjärten. Arten har ett gulbrunt bröst samt orangegula hår på buken. Största delen av svansen är täckt av orangeröd päls. Bara svansens spets är svart. Denna mangust har fem fingrar respektive tår vid händer och fötter. Arten har i varje käkhalva 3 framtänder, 1 hörntand, 4 premolarer och 2 molarer.[10]

Denna mangust förekommer i södra Indien och på Sri Lanka. Arten föredrar kulliga regioner eller låga bergstrakter men hittas även i låglandet. Habitatet utgörs av skog, buskmarker och odlade områden. Strimhalsmangust vistas ofta nära vattendrag eller vid träsk.[1]

Djuret är främst dagaktiv och lever vanligen ensam, men par blev observerade utanför parningstiden. Såvida känd äter arten mindre däggdjur, ödlor, fåglar, ägg, insekter och rötter. Denna mangust vistas ofta nära vattendrag och i träskmarker. Därför antas att den även äter grodor, fiskar och kräftdjur.[10]

Kullens storlek uppskattas med två till tre ungar. Honor på Sri Lanka uppfostrade sina ungar i skyddet av överhängande klippor.[10]

Det största hotet mot beståndet är antagligen landskapsförändringar. Dessutom jagas Herpestes vitticollis för köttets och pälsens skull.[10] Bland annat produceras kvastar av håren. Allmänt är denna mangust inte sällsynt. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Arten delas in i följande underarter:[7]

  • H. v. vitticollis, Sri Lanka
  • H. v. inornatus, sydvästra Indien

Typexemplaret hittades på Sri Lanka.[10]

  1. ^ [a b c] Mudappa, D., Choudhury, A. & Punjabi, G.A. 2015 Urva vitticolla . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 oktober 2024.
  2. ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.15, läst 2018-09-01.
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  4. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  5. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Herpestes vitticollis
  6. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  7. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (20 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  8. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  9. ^ Srinivasulu, Chelmala (2018). ”V”. South Asian Mammals. CRC Press. sid. 241 
  10. ^ [a b c d e f] D. E. Wilson & R. A. Mittermeier, red (2004). ”Herpestes vitticollis”. Handbook of the Mammals of the World. Lynx Edicions. sid. 312. ISBN 978-84-96553-49-1 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]