Hoppa till innehållet

Martin Lönnebo

Från Wikipedia
Biskop
Martin Lönnebo
Martin Lonnebo.jpg
Martin Lönnebo på den norska kyrkans kyrkomöte 2007.
Martin Lönnebo biskopsvapen.svg
Martin Lönnebo biskopsvapen
KyrkaSvenska kyrkan
StiftLinköpings stift
Period1980–1995
FöreträdareRagnar Askmark
EfterträdareMartin Lind
ValspråkO altitudo[1]
ÖversättningO vilket djup (Romarbrevet 11:33)[1]
Akademisk titelTeologie doktor, filosofie hedersdoktor
Född27 februari 1930
Storkågeträsk, Västerbotten
Död26 april 2023 (93 år)
Linköping, Östergötland

Karl Martin Lönnebo, född 27 februari 1930 i Storkågeträsk i Skellefteå landsförsamling, Västerbottens län, död 26 april 2023 i Domkyrkodistriktet i Linköping,[2][3] var en svensk kyrkoman och författare. Han var biskop i Linköpings stift 1980–1995.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Martin Lönnebo var son till hemmansägaren Nils Andersson och Hildur, född Sandström.[4] Uppväxtförhållandena var knappa och starkt religiöst präglade.[5]Han studerade vid Johannelunds missionsinstitut och prästvigdes för arbete i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens yttre mission 1954. Han blev fil. kand. 1955 och teol. kand. 1957 vid Uppsala universitet. År 1964 disputerade han för teologie doktorsgrad på avhandlingen Albert Schweitzers etisk-religiösa ideal och blev docent i religionsfilosofi.

Han var präst i Uppsala stift från 1959 och blev stiftsadjunkt där samma år. Han var pastoratsadjunkt i Uppsala med verksamhet som studentpräst och blev domkyrkokaplan i Uppsala 1968 samt domprost i Härnösand 1977. Han valdes till biskop i Linköpings stift 1980 och blev emeritus 1995.

Under sin tid i Uppsala var Lönnebo i många år lärare i homiletik vid den praktisk-teologiska övningskursen för blivande präster. Ett resultat av detta är hans inflytelserika böcker Homiletik och Religionens fem språk. År 1995 blev han filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet.

Martin Lönnebo skapade Ljusbäraren, för hopp i världen. Under allhelgonahelgen tänds tusentals ljus i ljusbärare i kyrkorna. De är ibland formade som glober och symboliserar hopp för världen. Idén med ljusbärare kom till vid ett möte i Uppsala 1968, där Martin Luther King skulle ha deltagit. När han sköts ihjäl en tid dessförinnan tog en av domkyrkans präster initiativ till en stor ljusstake. En så kallad ljusbärare, med titeln "Folkförsoningens träd", fick hedra medborgarrättskämpens minne. I Sverige är ljuständning den kanske vanligaste religiösa ritualen – ett uttryck för folklig och allmänmänsklig andlighet. På kort tid har en stor ljusstake för små andaktsljus blivit så gott som standard i Sveriges kyrkor, och vid större katastrofer och händelser fylls ljusbärarna runt om i landet snabbt med tända ljus. Prästen var Martin Lönnebo, som senare skulle bli känd som biskop, författare och skapare av den så kallade Frälsarkransen, ett radband av olika pärlor som var och en representerar olika aspekter av kristen tro.[6]

Han skrev barnboken Tagge och Snagge tillsammans med sonen Mattias Lönnebo.

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]

1960-talet

  • Albert Schweitzers etisk-religiösa ideal (avhandling) (1964)
  • Att finna sig själv, att finna Gud (1967)

1970-talet

  • En vecka med Gud: dagar inneslutna i Herrens bön (1970)
  • Den första bönen (1970)
  • Religionens fem språk : om religionens mening och förnyelse (1975)
  • Homiletik : En introduktion i kyrkans förkunnelse (2:a upplagan) (1977)
  • Om Petrus levt idag : en bok om andligt ledarskap (1978)
  • Betraktelser och böner under en månad (1979)

1980-talet

  • Vår frälsares väg till korset: korsvägsandakter (1980)
  • Den underbara trädgården (1980)
  • Kristendomens återkomst (1982)
  • Förkunnarna i Vårdnäs kapell (1983)
  • Fredsvägen (1983)
  • Segertecknet : meditiationer inför Söråkersikonen (tillsammans med Bertil Werkström) (1984)
  • Ett gryningsfolk : ämbetsberättelse för Linköpings stift 1979-1985 (1985)
  • Se människan (1986)
  • Frågor om vägen till tro (1987)
  • Det visa hjärtat: legender, myter, drömmar (1989)

1990-talet

  • Liv i öknen (1992)
  • Det odelade hjärtat : symposium på månen med jorden i fokus (roman) (1993)
  • Det friska vattnet (tillsammans med Stefan Edman) (1993)
  • Den gudomliga tragedin : fabel (1995)
  • Frälsarkransen: övning i livsmod, livslust, självbesinning och i att leva nära Gud (1996)
  • Ikonens spiritualitet (1997)
  • Tagge och Snagge (tillsammans med sonen Mattias Lönnebo) (1998) (för barn och ungdom)
  • Ängeln : bön, livstydning, meditation, godhetsträning (1999)
  • Väven : stora träningensboken för själen : om fascineationen inför det inre livet rymder (1999)
  • Skatten : minsta träningensboken för själen (1999) (för barn och ungdom)
  • Själen: lilla träningsboken för själen (1999)

2000-talet

  • Dopängeln (2002)
  • Tröstängeln (2004)
  • Om konsten att hänga handskarna på en solstråle : S:t Davidsgårdens kapell mediterar (2004)
  • Van Goghs rum : människans mognad (2005)
  • Väder, vind & livets allvar (tillsammans med Tomas Sjödin) (2005)
  • Böner till tröst (2006)
  • Människan som IKON (2006)
  • Bibelns pärlor : möt berättelserna med Frälsarkransen (2007)
  • Fontes amores : en bönbok för ditt hjärta (tillsammans med Torbjörn Ahnlund och Jonas Sällberg) (2008)
  • Jordens och själens överlevnad - en brevväxling från 2018 (tillsammans med Stefan Edman) (2008)
  • Människan som IKON (2008) CD
  • En liten vägledning till Ikonen (2009)

2010-talet

  • Hjärtats nycklar (2010)
  • Hjärtats sånger (2013)
  • Fågeln och nyckeln (2013)
  • Grundglädjen : texter om liv, tro och hopp (2017)
  • Livets djup : meditationer om människans ursprung och mål (1972)
  • Gör mig till din : de första stegen med Frälsarkransen (2018)
  • Enhetens språk (2019)

2020-talet

  • Drömmen om innersta sjön (2020)
  • Livets farkost - SOS : ögon som kan se Guds härlighet (2021)
  • Pärlälven : andlig pärlfiske (2022)
  • Pärlornas sånger (postumt, 2025)

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Kälde, Bengt Olof (Oktober 1991). ”Svenska kyrkans biskopsvapen” (på svenska). Heraldisk tidsskrift (Köpenhamn, Danmark: Societas Heraldica Scandinavica) 7 (64): sid. 185. ISSN 0440-6966. https://slaegtsbibliotek.dk/2024/941231.pdf. Läst 26 juli 2024. 
  2. ^ ”Dödsannons Martin Lönnebo”. Svenska Dagbladet. 6 maj 2023. https://api.memoriz.se/system/funeral_notices/pdfs/001/380/227/original/dc711fc7-0569-48d3-99b8-3f32cda4bfc1-1.pdf?1683187696. Läst 11 maj 2023. 
  3. ^ ”Biskop emeritus Martin Lönnebo är död”. DN.SE. 27 april 2023. https://www.dn.se/sverige/biskop-emeritus-martin-lonnebo-ar-dod/. Läst 11 maj 2023. 
  4. ^ ”732 (Vem är det : Svensk biografisk handbok / 1993)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vemardet/1993/0732.html. Läst 8 maj 2021. 
  5. ^ https://www.dagen.se/livsstil/2020/02/21/martin-lonnebo-gav-svenska-folket-en-tro-att-ta-pa/
  6. ^ Jonas Eek, "Mer än ord - Martin Lönnebo som religionspedagog." Svensk Pastoraltidskrift 2015, nr 18, s. 528-533.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företräddes av
Ragnar Askmark 		 Biskop i Linköpings stift
1980–1995 		Efterträddes av
Martin Lind
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Martin_Lönnebo&oldid=56419839”