Hoppa till innehållet

Dysenteri

Från Wikipedia
Dysenteri
Latin: shigellosis
Klassifikation och externa resurser
ICD-10A03.9, A06.0, A07.9
ICD-9004, 007.9, 009.0
MeSHsvensk engelsk
En schematisk översikt över förloppet under amöbadysenteri.

Dysenteri (förr rödsot eller bållsjuka[1]) är en akut tarminflammation. Den kan orsakas av bakterier eller amöbor som oftast kommer in i matspjälkningskanalen genom att man äter infekterad mat. I tarmarna uppstår då en inflammation som allvarligt försämrar allmäntillståndet. Smittan sprids från dåligt vatten och mat men även direkt mellan människor. Dysenteri kan behandlas med antibiotika. I u-länder är dock antibiotika dyrt, och viss förekomst av antibiotikaresistens finns hos dysenteribakterier. Viktiga symptom är intensiv diarré och blod i avföringen. Andra vanliga symptom är magkramp, feber och smärta i ändtarmen. Mindre ofta förekommer också blodförgiftning och njursvikt. Rödsot var en vanlig sjukdom före 1900-talet.

Dysenteri delas in i två huvudtyper:

  1. Den ena orsakas av bakterier i släktet Shigella. De första dysenteribakterierna upptäcktes 1898 av den japanska läkaren Kiyoshi Shiga.
  2. Den andra orsakas av protisten Entamoeba histolytica.

Bakteriedysenteri

[redigera | redigera wikitext]

Patienter med bakteriedysenteri kan ofta tillfriskna utan antibiotikabehandling. Men antibiotikabehandling rekommenderas ändå, eftersom sjukdomen är relativt allvarlig och mycket smittsam. Den kan överföras till exempel av kläder, dörrhandtag och toalettstolar. I allvarligare fall kan patienten behöva läggas in på sjukhus.

Amöbadysenteri

[redigera | redigera wikitext]

Amöbadysenteri är en tropisk parasitsjukdom som orsakas av en encellig organism som lever i vattensamlingar. Infektionen uppkommer genom att man får i sig förorenat dricksvatten eller mat och amöborna förökar sig i tarmen. De angriper tjocktarmen så att det uppstår en inflammation i dess slemhinna. Symptomen är desamma som vid dysenteri orsakad av bakterier. Amöborna kan dock även angripa levern och andra inre organ och orsaka varbildning i dessa. Sjukdomen kan bli kronisk om den inte behandlas. Den diagnostiseras genom ett avföringsprov varvid man genom mikroskopisk undersökning finner de encelliga organismerna. Amöbadysenteri behandlas med antibiotika.

Mer än 5 % av Sveriges befolkning avled under 1773. Av dödsfallen kan 25 % kopplas till den rödsot/dysenteriepidemi som inleddes under året, och som kan kopplas samman med missväxten 1772–1773.[2] År 1851 inträffade det sista stora utbrottet i Sverige då 26 000 människor dog. [3]

  1. ^ Båll-sjuka i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  2. ^ Castenbrandt, Helene Rödsot i Sverige 1750 – 1900: En sjukdoms demografiska och medicinska historia
  3. ^ Hammarin, Lars (2004). På syster Annas tid. Jamtli förlag. sid. 140. ISBN 978-91-7948-192-6. Läst 2 oktober 2024 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Castenbrant, Helene (2013). ”Rödsot skördade hundratusentals liv”. Populär historia (nr. 7): sid. 32–35. ISSN 1102-0822.